Genusmedveten
förändring i
beräkningsvetenskap

Projektbeskrivning

Sammanfattning

Projektet syftar till att genomföra en genomgripande förändring av grundläggande kurser i beräkningsvetenskap. Förändringen ska ske på ett genusmedvetet sätt för att göra kurserna mer attraktiva för kvinnliga studenter. På längre sikt ser vi denna omarbetning som en del i en större förändringsprocess av civilingenjörsutbildningarna.

Nyckelord: Beräkningsvetenskap, genus, studentcentrerad pedagogik.

Problemformulering

Inom många civilingenjörsutbildningar, särskilt sådana med stort matematikinslag, har könsfördelningen alltid varit mycket ojämn. Periodvis har satsningar gjorts för att öka rekryteringen av kvinnor till dessa utbildningar, något som dock inte resulterat i beständiga förändringar. Ett exempel på en sådan satsning är det s.k. NOT-projektet som pågick 1993-98. 17.5 miljoner kronor satsades på att stimulera intresset för naturvetenskap och teknik bland ungdomar i allmänhet men även jämställdhetsfrågan uppmärksammades inom projektet. Ingegerd Palmér och Kerstin Fredga kritiserade denna satsning offentligt på DN Debatt [Fredga et. al] där de skriver "Projektet utgår från en gammalmodig uppfattning att det är ungdomars inställning till utbildningen som ska förändras, när det i själva verket borde vara tvärtom - att utbildningarna anpassas till studenterna".

Siffror från de senaste årens antagningar visar att andelen kvinnor på dessa utbildningar de facto sjunkit, något som ytterligare förstärker den redan skeva könsfördelningen. I Ny Teknik [Ny Teknik] diskuteras denna nedgång där bl.a. dåvarande utbildningsminister Tomas Östros uttalade "Jag förväntar mig att ingenjörsutbildningarna gör offensiva satsningar för att vända trenden". Frågan om att anpassa dessa utbildningar så att fler kvinnliga studenter söker sig dit är alltså av akut karaktär och en genomgripande förändring är nödvändig. Vår hypotes är att det krävs en utbildning som i högre grad än dagens stöder studenternas meningsskapande.

Att kvinnliga studenter fäster särskilt stor vikt vid meningsskapandet framgår av bl a av sammanställningen i [Albinsson et. al.], av vad som gjorts för att öka antalet kvinnor på utbildningar där datorprogrammering ingår vid svenska högskolor och universitet. Bland de olika projekt som genomförts finns ett antal olika konkreta förslag till förändring samt vissa önskemål från kvinnliga studenter. Några av dessa kan beskrivas som:

  • Fler projekt- och grupparbeten
  • Fler redovisningar i form av rapportskrivning och muntliga presentationer
  • Bättre kontakt och kommunikation med lärarna och studiekamraterna
  • Tekniska resonemang bör sättas i ett samhällsperspektiv
  • Ökad möjlighet att
    • se samband i kunskaperna
    • förstå nyttan av kunskapen i studiemiljön och yrkeslivet
    • se relationerna mellan ämneskunskaper och verkligheten
Den tre första punkterna är av rent organisatorisk karaktär, dvs hur undervisningen läggs upp i form av föreläsningar, lektioner, laborationer etc. De två sista punkterna gäller meningsskapandet, dvs hur stödjer vi studenterna i deras strävan att skapa mening i ämnesstoffet. Vi menar att dessa aspekter hänger samman. När vi i vårt projekt syftar till att stödja meningsskapandet kommer detta därför bland annat att innebära delvis ändrade undervisningsformer.

Vårt projektförslag gäller specifikt en radikal reformering av inledande högskolekurser i beräkningsvetenskap inom civilingenjörsprogrammen vid Uppsala universitet. Förslaget utgör därmed ett bidrag till diskussionen om hur civilingenjörsutbildningarna skulle kunna förändras för att bättre tillgodose kvinnliga studenters önskemål. Därmed skulle utbildningarna också bli attraktivare för kvinnor att söka sig till.

Ämnet beräkningsvetenskap behandlar datorsimuleringar av den typ som är vanliga inom teknik och naturvetenskap, som komplement till teori och experiment. Det blir i praktiken fråga om mycket stora beräkningsproblem och det krävs effektiva lösningsmetoder, programmering och snabba datorer för att problemen ska kunna lösas överhuvudtaget eller inom rimlig tid. Den här typen av metoder används alltmer inom t ex fysik, kemi, bilogi, geovetenskap, men även icke-naturvetenskapliga områden som ekonomi. Datorsimuleringarnas centrala roll innebär att kurser som behandlar de beräkningsmetoder och datavetenskapliga tekniker som används i sammanhanget hör till kärnutbudet av kurser inom de svenska civilingenjörsutbildningarna (och motsvarande utbildningsprogram internationellt). Vid Uppsala universitet benämns dessa baskurser "Beräkningsvetenskap". På annat håll kan de exempelvis heta "Numerisk analys" eller "Numeriska metoder".

Vad krävs då för att inom ramen för grundläggande kurser i beräkningsvetenskap stödja studenternas meningsskapande på ett adekvat sätt? Beräkningsvetenskap är till sin natur ett tvärvetenskapligt ämne. För att se ämnet i hela dess vidd måste man kunna överblicka och se samband mellan många olika aspekter. Det handlar dels om de olika tillämpningsområdena där datorsimuleringar används, dels om de beräkningsmetoder och programmeringstekniker som används för att genomföra simuleringarna. Vidare finns både en teoretisk och en praktisk sida av de numeriska metoderna. Den teoretiska behandlingen baseras normalt på modellproblem som å ena sidan valts i avsikt att uppvisa egenskaper som är relevanta för viktiga typer av tillämpnings-problem, men som å andra sidan är betydligt enklare än dessa. Sådana modellproblem används också i handräkningsövningar som syftar till att studenterna skall få grundläggande förståelse för hur metoderna fungerar. Den praktiska sidan av de numeriska metoderna gäller i stället hur dessa kan implementeras i form av datorprogram, med vilka de verkliga tillämpningsproblemen kan lösas. Handräkning är då utesluten. Som nämnts ovan krävs snabba datorer för att beräkningarna skall kunna genomföras på rimlig tid.

Ur lärarens synvinkel är utmaningen alltså att ge studenterna förutsättningar att inom ramen för en inledande kurs varsebli dessa aspekter och sambanden mellan dem. Först då kan studenternas lyckas att skapa mening i stoffet.

Det traditionella sättet att undervisa i beräkningsvetenskap återspeglas i uppläggningen av läroböcker i ämnet. Läroböckerna är i allmänhet utformade på ett sätt som är ämnat att tydliggöra kopplingen till tillämpningar. En typisk disposition är därvid att varje kapitel inleds med några motiverande tillämpningsexempel, som är tillrättalagda och förenklade, men ändå mera realistiska än övningsproblemen. Efter den inledande motiveringen övergår presentationen till en generell problemformulering och de uppgifter som studenterna i praktiken får arbeta med är starkt förenklade. Vidare är en stor del av övningarna i form av handräkning, med stöd av miniräknare. Vissa större exempel behandlas, vanligen genom enkel programmering i Matlab. Tentamen behandlar vanligen teoretiska problem samt uppgifter där studenter genom handräkning, eventuellt med stöd av miniräknare, skall visa att de behärskar de numeriska metoder som behandlats i kursen.

Detta sätt att undervisa i ämnet lyckas inte stödja studenternas meningsskapande på ett relevant sätt. För studenterna är det svårt att uppfatta sambanden mellan de verkliga tillämpningarna och de generella problemformuleringar som sedan är basen för presentationen av de numeriska metoderna. Därmed blir det också svårt att uppfatta sambandet mellan tillämpningar och de starkt förenklade övningsproblemen. Vidare bidrar betoningen av handräkning, i övningssyfte och vid examen, till att för studenterna skymma sambandet mellan de numeriska metoderna och de datavetenskapliga tekniker som behövs för att genomföra realistiska datorsimuleringar.

Enligt vår uppfattning ligger en del av problemet med bristande meningsskapande i en brist på "constructive alignment" [Entwistle et al.]. Det vill säga den typiska kursen i beräkningsvetenskap har ett upplägg där olika inslag i stället för att samverka till stöd för studenternas meningsskapande, försvårar detsamma genom peka i olika riktningar.

En annan del av problemet består i att undervisningen i stor utsträckning varit lärarcentrerad, såväl i Uppsala som på annat håll. Läraren tillhandahåller tillämpningsexempel. Läraren formulerar de teoretiska frågorna. Läraren utformar övningar och laborationer där studenterna förväntas besvara på förhand givna frågor. Utrymmet för studenterna att själva formulera och besvara de frågor som bidrar till meningsskapandet har varit begränsat. Detta delproblem kan sammanfattas så, att undervisningen består i att läraren tillhandahåller svar på frågor som studenterna inte har ställt sig.

Sammanfattningsvis behöver dagens civilingenjörsutbildningar kraftigt omarbetas för att bli utbildningar tillgängliga för alla på lika villkor. I [Salminen-Karlsson] beskrivs det med följande ord: "Vill man ersätta en över hundra år gammal utbildning för män och av män med en modern utbildning för båda könen behövs såväl genusperspektiv som målmedvetenhet och långsiktigt arbete". Det nedan föreslagna projektet syftar till att vara ett led i detta långsiktiga arbete.

Projektbeskrivning/pedagogiskt koncept

Projektet avser alltså att tillmötesgå de kvinnliga studenternas önskemål om ökad möjlighet att se samband i kunskaperna, förstå nyttan av kunskapen i studiemiljön och yrkeslivet samt att se relationerna mellan ämneskunskaper och verkligheten. Låt oss tillägga att vi förutser att den pedagogik, som här införs med sikte på de kvinnliga studenterna, kommer att vara av godo även för männens lärande. Den pedagogiska grundtanken i projektet är att stödja studenternas meningsskapande genom att ställa deras arbete med, upplevelse av och reflektion kring stoffet i centrum. Detta skall ske genom en radikal omstrukturering av kursuppläggningen, så att studenterna kommer att arbeta med kursinnehållet enligt en aktionsforskningsmodell, där cykeln 'agera', 'observera', 'reflektera' och 'revidera' [Hudson&Owen] bidrar till gradvis ökad förståelse av stoffet, såväl sammanhang som enskilda delar. Denna omläggning syftar samtidigt till att åstadkomma "constructive alignment".

Vårt förslag till uppläggning har likheter med såväl problembaserat som fallbaserat lärande. Det är också inspirerat av Bowdens tanke om att utgå ifrån vilka förmågor man önskar att studenterna skall utveckla [Bowden]. Vårt förslag innebär att det styrande för kursens uppläggning är att studenterna skall få förmåga att lösa realistiska beräkningsvetenskapliga problem och att föra reflekterande samtal om ämnesstoffet. Flera av de projekt som fick stöd av Rådet för högre utbildning (RHU) hade inslag av den typ vi föreslår. Exempelvis är Benckerts "Conversation and context in physics education" (RHU, projekt 161/97) och Bernhards "Helping students to make sense of formal physics through interactive lecture demonstrations" (RHU, projekt 090/G03) relevanta för vårt projekt. Benckerts 'kontext-rika problem' kan tjäna som förebild för problemformuleringar i vårt projekt. Bernhards projekt kan ge inspiration till hur de laborationer vi föreslår kan utformas för att ha den avsedda effekten att inspirera studenterna till att reflektera och ställa frågor kring ämnesstoffet.

Nedan beskrivs hur våra grundtankar kommer att förverkligas i projektet. De kurser som detta projekt avser är Beräkningsvetenskap I resp. NV1 samt Beräkningsvetenskap I resp. NV2. Kurserna ges under samtliga tidsperioder under året och inom många utbildningsprogram. Projektet kommer därför beröra och involvera studenter inom samtliga civilingenjörsprogram och naturvetarprogrammet.

Studenterna kommer i kursen att gå igenom flera cykler av aktion, observation, reflektion och revidering. (Med revidering avses här att preliminära uppfattningar revideras i ljuset av erfarenheterna från den nyss genomgångna aktionsforskningscykeln.) Varje nytt avsnitt av kursen inleds med en laboration (stöd för att agera och observera). Dessa laborationer kommer att utformas i syfte att generera frågor snarare än svar. Studenterna kommer att samarbeta i grupper om tre, eftersom samtalet mellan studenterna kommer att bidra till deras lärande (stöd för att reflektera). Denna del av projektet genomfördes delvis under ht 2005 - vt 2006 vilket möjliggjordes via medel från Uppsala universitets lokala program för verksamhetsutveckling, BASTU. Se vidare under "Hittills uppnådda resultat" nedan.

Reflektionerna kring laborationerna skall studenterna sammanfatta skriftligt i form av frågor och kommentarer. Läraren tar emot samtliga gruppers rapporter och låter dem bilda grund för föreläsning om det aktuella temat. Föreläsningen syftar till att ge lärarens perspektiv på temat ifråga. Men till skillnad från en traditionell föreläsning kommer denna att utgå från studenternas reflektioner kring samma tema och med avsikten att ge svar på just dessa specifika studenters frågor. En föreläsning med detta syfte kommer att innebära en process där studenterna och läraren tillsammans skapar utrymme för ytterligare reflektion kring temat (stöd för studenterna att revidera sina preliminära uppfattningar om temat). Vi kommer nedan att använda benämningen 'reflektionsstödjande föreläsning'.

Andra aktionsforskningscykler i kursen är knutna till problemlösning, där syftet är att studenterna gruppvis själva skall lösa problem, av tillämpningskaraktär och genom att själva skriva åtminstone delar av det program som behövs (agera, observera och reflektera på nytt). Denna problemlösning kommer att utgå antingen från data som kommer från en laboration studenten själv har genomfört eller från någon riktig tillämpning ute i samhället som studenten kan känna igen från sitt vardagsliv eller sina tidigare kurser. Viktigt i sammanhanget är att det skall röra sig om så stora datamängder att handräkning är utesluten. Vidare kommer problemen att formuleras så, att studenterna får reflektera över hela kedjan från formulering av matematisk modell, via val av beräkningsmetoder, till programmering och presentation av beräkningsresultat. Studenterna kommer att kunna välja problemställning beroende på intresse, så att varje studentgrupp får arbeta med en tillämpning som den känner motivation för. För att skapa ytterligare sammanhang kommer samma problem att användas för olika lärandeändamål i olika delar av kursen).

Avslutningsvis diskuteras resultaten av problemlösningen i en större grupp (ytterligare reflektion och revidering). Denna typ av återkoppling görs relativt sällan på civilingenjörsutbildningarna. Vi menar att detta skulle kunna göras betydligt oftare, inte minst för att det utgör ett forum för gemensam reflektion, som kan stödja studenternas meningsskapande.

För att uppnå "constructive alignment" är det viktigt att hantera de nödvändiga handräknings-övningarna på ett nytt vis. Den förändringen har vi redan genomfört. Dels har övningarnas funktion tydliggjorts för studenterna, dels har formen för dessa ändrats från lärarstyrda lektioner till studentcentrerade workout-pass (mer om dessa nedan, under hittills uppnåddaresultat).

Ytterligare en viktig aspekt är examination. Workout-passen innebär bland annat ett steg mot formativ examination. Vidare har vi i det redan påbörjade förändringsarbetet tonat ner examinationens styrande roll genom att tydligt formulerade kunskapsmål redovisas för studenterna redan i kursens inledning och därefter följs upp fortlöpande under kursens gång. Ytterligare förändringar relaterade till examination kan bli aktuella, men utgör inte en del av det föreslagna projektet

De utvecklingsinsatser som behövs för att åstadkomma den aktionsforskningsbaserade kursuppläggningen enligt ovan är:

  • Utveckling av former för de laborationer som inleder varje avsnitt. (Finansierat via BASTU och genomfört under läsåret 2005/06).
  • Utveckling av former för reflektionsstödjande föreläsningar.
  • Utveckling av former för problemlösningsuppgifter.
  • Utveckling av former för de seminarier som syftar till att stödja reflektion och meningsskapande i slutet av varje kursavsnitt.

Hittills uppnådda resultat

Under läsåret 2005/06 genomfördes vissa förändringar av kurserna Beräkningsvetenskap I/NV1 och Beräkningsvetenskap II/NV2. Detta finansierades av Uppsala universitets lokala program för verksamhetsutveckling, BASTU. Förändringen bestod främst av följande två delar:

  • Passiva lektioner där läraren löser uppgifter framme vid tavlan har ersatts av s.k. workout-pass där studenterna själva arbetar i grupp med uppgifter och läraren är närvarande som stöd för studenterna. Ett antal uppgifter måste lösas vid varje tillfälle, antingen under eller före själva workout-tillfället. Antalet tillfällen har minskats i jämförelse med tidigare lektioner och ersatts av laborationer.
  • Omläggning från traditionell uppläggning "Föreläsning - lektion - laboration/inlämningsuppgift till att ha en inledande laboration innan teoridelen gås igenom så att istället följden "Laboration - föreläsningar och workout-pass - inlämningsuppgift/seminarium" erhölls. Den avslutande inlämningsuppgiften eller seminariet (vi valde olika sätt på de olika kurserna) användes för att ge studenterna ett tillfälle att reflektera över det stoff som kursmomentet innehållit.

Kursutvärderingar har genomförts efter dessa kurstillfällen där vi för första gången har genomfört en könsuppdelad sammanställning. Vi har för avsikt att analysera dessa data mer ingående och har påbörjat en rapport med utgångspunkt i dessa resultat. Det är svårt att i nuläget dra några entydiga slutsatser av utfallet av kursutvärderingarna men klart är att det finns ett mycket starkt stöd hos studenterna för denna typ av förändringar av kursupplägget. Klart är också att studenter av olika kön i några delar av kursen uppfattade sin studiesituation olika. Exempelvis gav studenter av kvinnligt kön på Beräkningsvetenskap II/NV2 medelbetyget 3.8 på frågan "Var det givande att ha en laboration innan materialet gicks igenom på föreläsningarna för att skapa en bild över vad som skulle gås igenom" där betyg 5 motsvarade "Ja, absolut" och betyg 1 "Nej, inte alls". Deras manliga kolleger gav medelbetyg 2.9 på samma fråga. Likaså bedömer de kvinnliga studenterna på både Beräkningsvetenskap I/NV1 och II/NV2 workoutpassen som viktigare ur inlärningssynpunkt än vad de manliga studenterna gör (de senare ger dock också workout-pass som lärandemoment ett väldigt högt betyg). Sammanställningarna av kursutvärderingarna finns med i sin helhet som bilaga till denna ansökan.

Som angivits ovan har vi ännu inte fullt ut analyserat utfallet av de könsuppdelade kursutvärderingar som genomförts. Vi tror dock att vi är på rätt väg när vi har har infört de meningsskapande inledande laborationerna samt de mer studentaktiva workout-passen. Dock återstår en hel del (se ovan) innan vi fullt ut har skapat den meningsskapande och studentaktiva lärandemiljö vi vill att studenterna ska möta. Vi hoppas att vi genom det föreslagna projektet ska nå dit. Projektorganisation och planering av resurser En projektgrupp skapas höstterminen 2006. Denna grupp ska styra och leda arbetet med att implementera och utvärdera projektet och ska arbeta under hela projekttiden. Studentrepresentanter i gruppen kan dock komma att bytas ut p g a examen. Gruppen består av

  • Universitetslektor Lina von Sydow (LvS), projektledare, medlem av IT-institutionens jämställdhetsgrupp.
  • Forskarassistent Elisabeth Larsson (EL), medlem av teknisk-naturvetenskapliga fakultetens jämställdhetsgrupp.
  • Studierektor Stefan Pålsson (SP).
  • Professor Michael Thuné (MT), rektorsråd för jämställdhetsfrågor vid Uppsala universitet och ordförande i universitetets jämställdhetskommitté.
  • Studentrepresentant Görel Andersson, Molekylär bioteknik-programmet.
  • Studentrepresentant från Teknisk fysik-programmet, person ännu ej fastställd.

Lina von Sydow, Elisabeth Larsson, Stefan Pålsson och Michael Thuné och undervisar samtliga på de kurser som ingår i denna ansökan. De två studentrepresentanterna ovan representerar två olika "grenar" av civilingenjörsutbildningen. Molekylär bioteknik är ett program där programmering och beräkningsvetenskap är ett mindre biämne inom utbildningen. På Teknisk fysik är detta ett centralt ämne. Det är mycket viktigt att de förändringar vi genomför är till gagn för båda dessa grupper av studenter. Båda studenterna har tidigare läst de kurser som ingår i ansökan.

Lina von Sydow och Elisabeth Larsson kommer huvudsakligen att arbeta med implementeringen av den pedagogiska modellen inom Beräkningsvetenskap II, medan Stefan Pålsson och Michael Thuné gör motsvarande arbete för Beräkningsvetenskap I. Båda dessa kurser ges för många utbildningsprogram och många gånger per år.

Genomförande

Projektet läggs upp så att ett urval av grundläggande kurser i beräkningsvetenskap fr o m vårterminen 2007 drivs enligt den pedagogiska modell som beskrivs i denna ansökan. En projektgrupp som driver arbetet startas tidigt under höstterminen 2006. Projektgruppen kommer att under hösten 2006 arbeta med utveckling av former för föreläsningar, problemlösningsuppgifter och seminarier. Eftersom många lärare är inblandade i själva kursgivningen blir en annan viktig uppgift att fungera som styrgrupp för dessa lärare. Studentmedverkan är viktig inom projektet och studenter som representerar olika utbildningar finns hela tiden med i denna projektgrupp. Under 2007/08 utvärderas det arbete som skett under vårterminen 2007 och resultatet återkopplas till projektet. Dessutom breddas projektet under vårterminen 2008 till fler kurser i beräkningsvetenskap. Målet är att samtliga grundläggande kurser i beräkningsvetenskap ska utformas enligt samma pedagogiska modell fr o m höstterminen 2008.

Plan för utvärdering

  • Formativ utvärdering under projektets gång:
    Genomgående handlar det om att finna former som studenterna upplever leda till meningsfull reflektion och som bidrar till att väcka intresse för och frågor kring ämnesinnehållet. Studenterna blir därför centrala aktörer i utvecklingsprojektet. Utvecklingsarbetet kommer i sig att bedrivas enligt aktionsforskningsmodell. Inledningsvis kommer vi, lärare och studenter i projektgruppen, att skissa former som vi tror kunde vara lämpliga. När dessa sedan prövas i praktiken kommer det att ske med tät återkoppling från de studenter som deltar i kursen. I samband med det återkopplings-tillfälle som avslutar varje kursavsnitt kommer tid att avsättas för samtal kring dels hur studenterna har upplevt arbetsformerna under det gångna avsnittet, dels, på basis därav, vilka förändringar av formerna som bör prövas under nästkommande kursavsnitt.
  • Utvärdering i slutet av projektet kommer att ha två inslag:
    • Återkoppling från studenterna i de olika kursinstanser som berörs. Detta kommer att ske dels genom intervjuer av ett urval av studenter, såväl kvinnor som män, dels genom enkäter till samtliga studenter.
    • Sammanfattning av projektgruppens egna observationer och reflektioner i anslutning till respektive kursinstans. Som underlag för detta kommer de medverkande att föra dagbok över sina fortlöpande iakttagelser och reflektioner.

Plan för spridning av information och implementering av resultaten

I samband med Bolognaprocessen kommer det vid Uppsala universitet med början ht 2007 att införas en sekvens av tre kurser i beräkningsvetenskap på grundläggande nivå. I flera civilingenjörsprogram kommer samtliga dessa att vara obligatoriska, i andra program blir de två första kurserna obligatoriska och den tredje valbar. Den pedagogiska modell som blir resultatet av vårt projekt kommer att tillämpas i alla dessa tre kurser från det att de införs.

Under en övergångsperiod kommer även de nuvarande kurserna Beräkningsvetenskap I och II respektive NV1 och NV2 att finnas parallellt med de nya. Som framgått ovan kommer själva genomförandet av projektet att innebära att den nya modellen gradvis införs och utprovas i dessa kurser. I slutet av projektperioden kommer samtliga instanser av de nuvarande grundkurserna i beräkningsvetenskap att ges med den nya uppläggningen.

För nationell spridning av resultaten kommer de vartannat år återkommande nationella ämneskonferenserna i datavetenskap och numerisk analys att utgöra ett idealiskt forum. Ämneskonferensernas huvudsyfte är att samla landets högskolelärare i de berörda ämnena till diskussion om utbildningsfrågor.

För internationell spridning av resultaten planerar vi att sända bidrag till utbildningsrelaterade konferenser i arrangemang av de ledande internationella organisationerna IEEE (ingenjörsvetenskap) och ACM (datavetenskap). Båda dessa har särskilda intressegrupper för utbildningsfrågor och arrangerar flera stora årliga konferenser för presentation av resultat från projekt inom pedagogisk utveckling och ämnesdidaktisk forskning.


LITTERATURFÖRTECKNING

[Albinsson et. al.] S. Albinsson, H. Andersson, D. Dervisevic, H. Sjöstedt, Genus och programmering, Institutionen för Datavetenskap, Linköpings universitet, Dec. 2002.

[Bowden] John A. Bowden, "Capabilities-driven curriculum design". I Caroline Baillie & Ivan Moore, red., Effective Learning and Teaching in Engineering, RoutledgeFalmer, 2004.

[Entwistle et al.] Approaches to Studying and Perceptions of University Teaching-Learning Environments, Occasional Report 1 from the ETL Project, University of Edinburgh, School of Education, Edinburgh, 2002.

[Fredga et. al.] K. Fredga och I. Palmér, "2000 färre söker teknikutbildning i år: 'Sluta sucka och gör något'" i DN debatt, Dagens Nyheter, 2001-08-09.

[Hudson&Owen] B. Hudson och D. Owen, "Working on educational research methods with Masters students in an international online learning community", paper to the European Conference on Educational Research, Hamburg, September 2003.

[Jansson] P. Jansson, D++-projektet - förnyelse av datateknikutbildningen för jämställdhet och kvalitet. Chalmers tekniska högskola: Kansli ED vid sektionen för elektro- och datorteknik, Göteborg, 1998.

[Ny Teknik] Ny Teknik nummer 41, 2004-10-06.

[Salminen-Karlsson] M. Salminen-Karlsson, Hur skapas den nya teknikens skapare? I B. Berner, re. Vem tillhör tekniken? Arkiv förlag, Lund, 2003.